Urbant fokuserad

Kuga har tänkt ta suv-Sverige med storm men Ford erbjuder bara ett motoralternativ kopplad till en sexväxlad manuell växellåda. Segmentet förväntas växa trots att klimatdebatten är mer folklig än någonsin. Människor tycks ändå gilla lite högbyggda ”robusta” 4x4-vagnar av det ”rätta virket”. Att välja en liten suv sticker inte fullt så mycket i ögonen på grannar och arbetskompisar och med en liten dieselmotor kommer man undan det värsta resursslöserisnacket.
Konkurrenterna till Kuga verkar det gå tretton på dussinet av, det är helt enkelt svinhårt läge i terränglådan. Vad har då Kuga att komma med?

Det första som slår en är utseendet. Bilen är friskt formgiven efter Fords nya kinetic design-formula som blandar och ger från främst 1960- och 70-tal blandat med moderna stiltrender. Estetiken går i vissa stycken förlorad, men helheten känns verkligen 2008. Bra gjort Ford! Effektsökeriet med veck och streck hit och dit tillsammans med kromlister faller givetvis inte alla på läppen, men det påverkar hur väl Kuga uppför sig på vägen. Chassit rör sig som en vanlig personbil över asfalt och grus, ett gott betyg. Särskilt styrning, växellåda och motorkaraktär är fint intrimmade. Det som skämmer intrycket är att fjädringen arbetar för hårt och stumt över broskarvar och potthål, en eftergift åt det ystra chassit. En annan nackdel med vårt provexemplar är de stora 18-tumsfälgarna. Satsa hellre på mindre, standardmonterade, 17-tums med högre däcksprofil.

2,0 TDCI-motorn levererar 136 hästkrafter som mest och dessa räcker mer än väl. Kraftigt vridmoment på 320 Newtonmeter vid låga 2 000 r/min gör att man sällan behöver växla även om känslan i spaken tillhör de klassbästa.
Motorn startas med knapptryck. ”Ford Power” säger tryckknappen som måste hållas inne tills motorn går igång, dåligt. Värre är att motorn kan stängas av under färd om någon trycker in knappen av misstag. Extra läskigt med tanke på att start- och avstängningsknappen delar plats strax under varningsblinkersknappen.

I Göteborgstrakten rullar redan svenskregistrerade Kuga som tillhör utvecklingsavdelningen hos Ford/Volvo och som är utrustade med koncernens Volvo-utvecklade femcylindriga 2,5T-motor. Med tanke på att Volvo V70 2,5FT just har haft säljstart vore det konstigt om den inte konverteras även till etanoldrift.
Släktskapet mellan Kuga och kommande Volvo XC60 är på ytan helt osynligt, men under bådas skulpterade skal verkar samma teknik i hjulupphängningar och drivlina. Svenska Haldex levererar fyrhjulsdriften och de små turer ut i grönskan vi företog med Kuga bådade gott. Aldrig blev vi stående, alltid kom vi fram. Nu är vare sig Kuga eller XC60 äventyrsbilar av värsta sort, men det är bra med en pålitlig bil när man är sist hem från vinterns hala skidliftparkering eller den danska sandstranden om sommaren. Som vanligt är drivningen maximerad till 50/50-drift. Styrmedel med låsbara diffar eller in/urkopplingar saknas helt, allt sköts per automatik. Båda Kuga och XC60 finns för övrigt även som enbart framhjusldrivna.   

Stolarna fram har bra komfort. Inte ens efter en 100-milatripp känns ryggen nämnvärt. Baksätet är av den hårda sorten och uppfällbara plastbord rymmer en flaska dryck och en kortlek – bra avställningsyta. 
Det fullstora panoramataket ingår i Titanium X-paket för 19 900 kronor och skänker härlig rymd åt baksätes passagerarna, men i framsätet mister man himmelsikten eftersom vindrutan sträcker sig för långt upp. Att taket inte går att öppna och har handjagad solgardin känns omodernt.
Bagaget är rymligt och nås genom att man öppnar antingen hela bakluckan eller bara bakrutan när det är trångt på parkeringen. Fällbart ryggstöd i proportionerna 60/40 känns tamt när flera konkurrenter erbjuder den mer praktiska lösningen 40/20/40.

På det hela taget var våra provförare aningen tomma på kör- och åkintryck efter sina turer med Kuga (på vissa marknader heter bilen Cougar). Ford verkar ha läst receptboken noga, men anrättningen saknar extra krydda för att sticka ut och kännas relevant eller egen. Kvar i minnet blir en högst rekordlig och följsam produkt som kan bli mer kortlivad än Ford tänkt sig. Den som lever får se.